|
Recensioner: Franke är en stor impressionist. Detta är tydligt i hans uttryckssätt. Med ett enkelt penseldrag fångar han kraften i en hävande sjö, i skyarnas rörelse, i den genuina blekingska jaktkanotens kamp liksom i fartygens vågbrytande rörelser. Franke kan sjön - med vana kan han hålla hårt mot vind, men även släppa mjukt efter. Franke har de rätta färgerna, fångade med kärv friskhet, likt en kall vind i ansiktet. Franke är aldrig likgiltig, han är avväpnande. Han har vuxit upp i den blekingska skärgården och där bor och där målar han fortfarande. Han målar klippor så att Du tror att det är Ditt inre Du ser eller? Frankes stora dukar ger färgvisioner av prismatiska brytningar som gör hans måleri både drömskt och betagande. Inte minst beundrar jag hans virituosa teknink, hans koloristiska smak och kompositionsförmåga. Det är lätt att bli förförd av Franke, men väl förförd blir Du honom aldrig otrogen. Franke är en stor impressionist som tar till vara realismen och symbolismen i sin konst. /Claes G Wiberg 1996 Laars Franke är målare och socialarbetare. I den ordningen. Hans sex dukar på Café Charlstones ena vägg får mig att önska att han slapp "brödjobba" och bara kunde ägna sig åt att sitta framför staffliet och måla. Nu har Laars Franke tagit sig tid och målat under stor del av sitt liv och därmed har han också utvecklats – och utvecklats på rätt sätt . Hans bilder är fullmogna och vibrerar av kraft och liv. De är fyllda av lust både inför naturens obändighet och suveränitet och människans del i livsalltet. Lars bad mig förvisso att inte anspela på sexualitet i raderna om hans dukar men det går inte att komma förbi den tunga sensualismen och dova kättjan som ligger i hans formgestaltning och inte minst den jordbundna färgskalan. Motiven är företrädesvis hämtade från den grova, tidlösa, bergiga skärgården där det mjuka följsamma vattnet gröper in och ut i det till synes okuvliga berget. Stilen är hastig och upplöst och bilden pulserar och förändras ständigt vid långvarig betrakning. Även om motivet ursprungligen är bundet till vad som finns så flyter det ut i fantasin och inte minst Laars själv presenterar en ström av tolkningar och variationer om vad bilden föreställer. Det är många sköna ord om Laars Frankes tavlor men det ger alltid samma ojämförbara glädje och livsförankring att upptäckaen för mig tidigare okänd konstnär som genom arbete och utveckling nått fram till den gudomliga syntesen som kallas konst. Robert Andersson, Konstrond Blekinge Läns Tidning, 1988 |
|
|
|
Under årens lopp har jag faktisk samlat
på mig över hundratalet, mer eller mindre utmärkta och bra
recensioner från hela Sverige. Men de facto är det bara dessa två, av alla omdömen, som har haft viktig och personlig betydelse för mig. Att sedan Claes Wiberg kom att bli en av mina närmaste vänner, ser jag bara som ett ödets lyckokast.
Ps. beträffande recensenter så läs
gärna Stig ”Slas” Claessons ”Den Extra Milen” - Bonniers 1994. |