Lars Franke

 
  • Född 1941 i Karlskrona.
  • Började måla under 50-talet.
  • Utbildning i konstnärskollektiv på Österlen, Tomelilla 1963-65.

  Som autodidakt konstnär har studier av Hill, Isaksson, Weie, Delacroix samt Grünewalds föredrag och uppsatser, lagt grunden för mitt konstnärskap.

Att leva som konstnär här i den yttre skärgården är en ynnest, ett privilegium som jag känner att jag på mitt sätt måste förvalta. Naturen här ute har lärt mig att vara ensam – men framför allt att vara ärlig mot mig själv och i mitt skapande söka det väsentliga, att tolka och försöka överföra den idag obarmhärtigt nödtvungna respekten för en allvarligt hotad natur.

Är man sedan som jag utrustad med en känslig optik, är att då få måla, min insats som egoistiskt nog ger mig en enorm livskänsla. Om jag då lyckas i mitt måleri att ge dig bara en tusendel av den känsla som jag har inför vår natur, då måste även du känna berusningen, i annat fall ber jag att få kondolera.

  • Kan ej vara medlem i någon konstnärsorganisation.

  • Erhållit Konung Carl XVI Gustavs förtjänstmedalj i guld 6:e storleken.

  • Deltagit i samlingsutställningar 1976 - 88, 89 – 90.

  • Sista separatutställningar på galleri 1995, därefter fri konstnär.

Bl a Galleri Rackargården, Kalmar – Mor Oliviagården, Ronneby – Stadshuset, Helsingborg-Lilla Galleriet, Oskarshamn

Sommarutställningar på Bäckaskogs Slott, Färg och Form Karlskrona.


Representerad hos bl a:

Statsanställdas Förbund, Malmö – TBV, Ronneby – Bäckaskogs slott, Kristianstad – Församlingshemmet, Hasslö – SIAB, Stockholm – Posten, Oskarshamn – Ronneby, Företagshälsovårdscentral – Blekinge Länsförsäkringsbolag, Karlshamn – Kalmar läns Landsting – Polishuset, Trelleborg – Blekinge Flygflottilj – Högskolan, Växjö – Länsstyrelsen, Blekinge, Apoteket Eken, Karlskrona.

Egentligen är det ju så att all denna uppräkning av utbildning o utställningar mm, är fullständigt meningslös o ointressant, annat än för de eller dem som är fullständigt ointresserad av konst. Som enbart är intresserad av att ha något på väggen som andra tydligen tycker är bra.

För egen del har jag med det som ett minne av något förflutet, något som jag numera lämnat bakom mig och inte längre ägnar mig åt.
Numera målar jag enbart för mitt egna stora höga nöjes skull.

Skänker ibland en och annan tavla till, som jag tycker, goda ändamål.

Byter naturligtvis gärna en tavla mot en motorcykel.

Vill min handlare ha en tavla, så får jag hummer, lax och oxfile av honom. Ett par nyskjutna ejdrar eller en stor gädda, kan ju vara värd en akvarell ... eller hur?

Vi gör så, här i Sydöstra Sveriges kustbygd ...